Thailand

31/1
Här har vi äventyr! Det regnar kan man tänka så vi sitter just nu och chillar på hotellet med havet framför oss och de unga tu kan inte riktigt bestämma sig vad som ska hända härnäst.
Efter många vändor blev det dock en båt söderut från kho Lanta till kho kradan. I förrgår hyrde vi moppar och for till östra sidan ön till ”sea gypsys” ställe och lanta old town, det efter att vi bytt hotell för första gången. På vägen dit hittade vi stället vi nu bor på. De har inte varit så serviceminded men på detta ställe kändes det bra. Rum med extrasäng 1300 bat inklusive frukost. Igår innan regnet for vi till södra delen av ön och plötsligt slutar min moppe att ge gnista till motorn och den självdör :( Vi är bland thailändsk muslimsk icke engelsktalande folk. Vad göra?? Som tur var fanns ett hotell i närheten och vi ställde moppen där och tog en taxi till uthyrarstället och fick en ny (men fick betala en dyr taxi). Men alla är hela och vid hälsa!! På kvällen kom det stora regnet. Fastnade i en liten bar på stranden men  fick till slut bita i hop och dygnsur kom jag  till de andra. Men det är varmt och vi har det bra! Vi firade Emmelie med ljus på thailändsk pannkaka den 29 och har sett sååååå mycket. Det är många Svenskar här och de vet att vi kan betala så
Thailändarns jobbar på att skörta upp oss. Särskilt när en ” mamma falang” står där med stora plånkan!
Ta hand om snön och bär redigt upp det svenska samhället :-)

Nu har det varit reklamfilm

Det hela gick som smort trots att in i huset dundrade massor av folk, skådespelare, kunder, tekniker av alla de slag, kostymkörer m fl  m fl …… Möblemang ändrades, saker flyttades, kameror rullade på små tennisbollar, skåp öppnades, monitorer lyste,  ”walkytalkys” ropade, smink och hårspray fixade looken, koppar och glas rättades till och regissören skrek kameran går…

Efter två dagar lämnade så ”patrasket” huset och och lämnade efter sig lite oreda (men inte alls mycket) och en skön känsla av att så har kan det också vara i livet ..
De lämnade åxå kex som kommer att räcka till jul  och diverse saker som parasoll, gunga, frukt, blommor, vaser och lite annat smått och gott.
Så var den sagan all och Jag en erfarenhet rikare…
Det finns många härliga och varma människor som smidigt och professionellt gör sitt jobb
:)

Bra att få känna på nu när det är lite väl hetsigt och stressigt där jag arbetar ..

Bara några få veckor till semester puh

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”nu blir det reklamfilm” 2

Utanför bullas det upp med kameror, reflektorer och allt som tillhör en filminspelning. Gatans alla parkeringsplatser är fyllda till brädden av minibussar, skåpvagnar och personbilar som fraktat folk och utrustning till platsen.
En trehjuling står ensam vid furstutrappan, ska en liten vara med i filmen?
Jag måste dock ila till mitt dagsförvärv och de får hållas där hemma….

”nu blir det reklamfilm”

Huset invaderades i morse kl 6.00.

Sängen bärs ut ur sovrummet, den bruna soffan in tillsammans med tv och TV-bänk. Linneskåpet förpassas ut ur hallen och golvet ”pappas ” in, både uppe och ner i köket. I soffan i vardagsrummet bänkar representanter från Göteborgskex sig. Sminkösen och kostymören boar in sig i TV rummet och badrummet med diverse attiraljer. Platschefen vandrar runt med en irrande blick för att hålla i hop allt medan fler och fler personer väller in i huset.

Själv sitter jag i Lasses rum och hör hur fötterna klampar på altanen, färdig för en dag på skolan trots ynka 4,5 timmes sömn.

Fortsättning följer……

nytt liv

I höstas när Brittsommaren hälsade på hände det jag en tid insett skulle ske..
Det 100:åriga äppelträdet gav upp och drog sin sista suck. Det hände när jag och mina två kollegor var i Boston på en utbildning på Harvard universitet (inkluderande undervisning).
Trädet bar en sällsam frukt, ett grönt och ett rött äpple.  Den röda sidan dog det första året vi hade lärt känna trädet, men den sida som bar grön frukt frodades och och gav rikligt med frukt. Det underliga var dock att äpplet gick inte att äta förrän efter två till tre frost nätter!
Men sedan smakade frukten ljuvligt och höll sig långt in på våren om den förvarades svalt….

Tillbaks till i höstas…
Trädet bar mängder av frukt och det hade inte varit frost ännu så ingen frukt gick att plocka från de dignande grenarna.. då hände det… stammen och grenarna orkade inte hålla upp all frukt och trädet knäcktes
Det hade levt på övertid :(

Är detta sedelärande???
Kanske…
Det är  bäst att ta vara på den tid man har, alla har vi ju våra dagar räknade?!
Och kanske ska man se till att ha mycket eller många goda frukter att bära men inte för många och inte en för tung börda att bära… då finns det risk att det brister och ingen frukt finns att skörda…

öou nu blev det djupt…

Ett nytt träd ska dock få plats i trädgården. Ett träd som kallas ”Amorosa”. Bara namnet är ju en förhoppning om nytt liv och många kärlekskyssta frukter…

Så…. nu ska jag ut och gräva

 

På gång …

Puh , det tar tid att lära sig hantera en hemsida!!
Fel blir det och så har sonen inte tid eller så visar han och för fort (för en IT non-native) Inte kan man fatta allt med de där små finesserna och konstiga tecken … men trägen vinner eller?

Nåväl nu är ”På gång” sidan  där!!!
Gå in å titta om du har lust och om andan faller på kommentera.  Kul å höra vad du tycker.

God natt .. suss gott…ZZZZ

tillbaks till samtiden

Det gick ju bra :)

Folk kom och fnittrade när de  såg mina kullar-bilder, sade vilket ljus om de andra akvarellerna..ser ut som morgon innan man vaknat…, det var kul att det var uppskattat. Fick sålt fyra bilder åxå inte så illa..jag är nöjd.

Nu kommer bilderna hänga där i sommar så om man får lust kan man gå dit och titta. Det är öppet i pingst och på ”Kristihimmel”….

Men annars är det slita på, på jobbet.

Maj är en hysterisk månad på många sätt! Vintern ska städas ut, trädgården fixas, vännerna ska träffas, det som inte ”hanns” på terminen innan ska klaras av och så måste man passa på att njuta!!!!!

Det finns ingen härligare årstid än våren när allt är möjligt igen!

Tillbaka till verkligheten

Nu är det vardag igen …. galleriet stängt  för denna gång och det ska jobbas på med ett helt annat jobb

Solen fick en liten chans att skina på näsan en kort stund men inte tillräckligt för att värma upp en frusen kropp (och själ?)

Vad händer nu???

Långfredag (Skammens dag)

Eftersom jag vaknade ovanligt tidigt (för att vara en helgdag) denna långfredagsmorgon kommer nog dagen bli extra lång. När jag var barn och mormor var hos oss fick vi alltid höra hur det var när hon var barn på långfredagen.

Ingen, inte ens barnen fick göra något på hela dagen, inte ens leka. Alla skulle vara ”stilla” som hon uttryckte det och känna Jesus lidande.
Potatisen skulle var skalad, kläderna framlagda bara att ta på och tillsammans skulle man gå till kyrkan och höra prästen berätta om långfredagen och man skulle skämmas, (mitt tillägg tror jag) för sina synder. Jesus dog för våra synders skull .. det var tungt! (Om man hade varit snällare och inte syndat hade han kanske fått leva..)

Men vi barn glömde det där med att vara stilla, även om mormor gärna såg att hennes åsikter om vad som som var rätt skulle råda. Visserligen fick man genomlida en timme i kyrkan med att försöka rannsaka sig själv alla synder.

I Karin-barnets värld handlade det om att hejda sina fantasier och hålla sig till sanningen, lyda utan att ifrågasätta och sköta sig i allmänhet dvs vara en dotter/flicka de vuxna inte skulle skämmas över. Det var svårt eftersom fantasin och kreativiteten bubblade över och då hittade jag på och levde tillfälligt i en annan verklighet. En gång levde jag mig in i att ha brutit armen, jag lade armen i en mitella och gick ut på byn och fick uppleva  känslan av hur det var och se hur omgivningen reagerade.  En annan gång iklädde jag mig någon figur jag läst om eller träffat och hela världen var annorlunda. Jag kunde saker och hade gjort saker som att se syner, skiva med vänster hand, varit i Afrika, träffat kungen etc.
Att lyda var också svårt. Det fanns så mycket spännande att se, höra, uppleva och göra. Så trots tillsägelser och uppmaningar kunde jag ibland inte låta bli att följa en myras väg från stacken, utforska den nyss ditställda arbetsvagnen eller räkna stegen mellan lyckstolparna på väg hem från skolan trots att jag skulle gå raka vägen hem.
Ja, på långfredagen var jag ett syndfullt barn…

Undrar om det står så mycket bättre till nu? Är skammen lättare att bära som vuxen?

 

påskutställning i full gång

Det började med att jag tog dit alla bilder, måttade vart de skulle hänga bäst och sen krok linjal och vattenpass men viktigast av allt min käre make :)

Utan honom hade det inte gått han är ett lås på att hjälpa till när det gäller att vara exakt och fint blir det..snart några kul bilder från själva lokalen (de ligger i hans kamera och nu är jag för trött för att ladda ner dem

I morgon är det långfredag och påskharen är på ingång även om barnen lyser med sin frånvaro det blir första påsken på 22 år utan barn !

Påsk på er alla Kvack kvack