nytt liv

I höstas när Brittsommaren hälsade på hände det jag en tid insett skulle ske..
Det 100:åriga äppelträdet gav upp och drog sin sista suck. Det hände när jag och mina två kollegor var i Boston på en utbildning på Harvard universitet (inkluderande undervisning).
Trädet bar en sällsam frukt, ett grönt och ett rött äpple.  Den röda sidan dog det första året vi hade lärt känna trädet, men den sida som bar grön frukt frodades och och gav rikligt med frukt. Det underliga var dock att äpplet gick inte att äta förrän efter två till tre frost nätter!
Men sedan smakade frukten ljuvligt och höll sig långt in på våren om den förvarades svalt….

Tillbaks till i höstas…
Trädet bar mängder av frukt och det hade inte varit frost ännu så ingen frukt gick att plocka från de dignande grenarna.. då hände det… stammen och grenarna orkade inte hålla upp all frukt och trädet knäcktes
Det hade levt på övertid :(

Är detta sedelärande???
Kanske…
Det är  bäst att ta vara på den tid man har, alla har vi ju våra dagar räknade?!
Och kanske ska man se till att ha mycket eller många goda frukter att bära men inte för många och inte en för tung börda att bära… då finns det risk att det brister och ingen frukt finns att skörda…

öou nu blev det djupt…

Ett nytt träd ska dock få plats i trädgården. Ett träd som kallas ”Amorosa”. Bara namnet är ju en förhoppning om nytt liv och många kärlekskyssta frukter…

Så…. nu ska jag ut och gräva